Så, tillbaka till vardagen!
I helgen har jag varit på släktträff med A's familj vilket har varit oerhört lyckat och jag hade inget att vara orolig för märkte jag direkt när jag kom dit. Kände mig oerhört välkomnad av hans släkt!

För mycket mat blev det självklart. Och jag ligger på 62 nu. Ett kilo i fel riktning men nu kan jag ta tag i mig själv när det inte är massa ätande och drickande.

A drack igår och jag hade hans mediciner i min väska så han var lite tvungen att komma hit och han sov över för första gången.
Hade det inte varit extra ordinära omständigheter hade jag inte gått med på det.
Det lät på honom igår som att han inte ens skulle försöka sluta dricka, vet inte om det var fyllesnack eller vad han egentligen menade med det men jag grät i en halvtimma och då mådde han jättedåligt. Going back and forth!

Ja, ny vecka, idag skall jag gymma och sola!

På väg till A's släktträff. Massa mat, rika människor!!! Det skrämmer mig lite. Tänk om vissa blir sura angående vett och etikett? Och jag måste dessutom dölja armarna vilket känns sådär. Men jag förstår att A inte orkar massa frågor och snack för vad som är en slitsak för oss! 

Så igår stressade jag som en tok för att hitta en blus och hinna äta middag. Jag höll på att få en panikattack framför A's faster, började nästan gråta men svärmor märkte hur dåligt jag mådde och skickade hem mig så jag kunde byta om och ta min medicin!

Jag räknade ut att jag kom på typ 800 kcal igår, trots middag!

Och idag är det bara att bita ihop och försöka att inte räkna kcal!

Men det blir kul! Hoppas jag, tror jag!

Ångest i mängder! Hets igår efter att Olle gått hem, en färdigrätt, en rittesport och en halv påse chips, känner mig sååå bra idag.
Ovanpå det ringer A och väcker mig och säger att han måste ha 1300:- för telefonräkningen, det är fair, telefonen står på honom. Men sen har jag lagt ut typ 2000:- på honom innan han fick lön som jag fått tillbaka 500:- av, vilket också kan vara lite fair eftersom han hjälpt mig när jag haft det kasst och så säger han "Hur skall du klara dig resten av månaden, du kan ju inte leva på luft!"
Det kan jag visserligen göra rent tekniskt men ni fattar.

Så vad gör jag nu, prostituerar mig? Råna pensionärer? Hade jag haft mina pengar helt för mig själv hade jag klarat mig denna månad, men nej, pengarna är slut och jag sitter i samma jävla skit som alltid.

Som tur är skall jag till psykologen om två timmar, vilket gör att jag inte kan ta stesolid nu. FML

Någon som har NÅGOT tips om vart jag kan vända mig för att skaffa extra pengar?

Help I'm sinking!

Jaja, idag skall jag i alla fall följa med Olle när hon skall tatuera sig, vi hade en myskväll igår också, helt underbart!

Varför kommenterar ingen när över 100 läser varje dag? KANSKE för att bloggers standardinställning är att man måste vara registrerad användare. Men nu kan man kommentera anonymt om man vill.

Vill gärna ha feedback från er så kommentera hur awesome jag är eller hur sjuk i huvudet jag är! Haha

Ner ett hg sen igår, det är inte ok och nu ligger jag plus årets LW.

Idag stänger de av vattnet i mitt hus för 7:e gången gången sen jag flyttade in i Maj, inte alls störande. Men då får jag åka till A. Lite nervös för att dra hem till honom så tidigt eftersom han har ett diaboliskt morgonhumör, jag trodde jag var illa när jag var yngre men jisses! Jag menar jag skällde ut mitt ex för att han pratade på väg till bussen när vi skulle till jobbet på morgonen.
Fast nu älskar jag morgonen, lugnt och skönt, kan ta saker i min takt och dricka minst 5 koppar kaffe!

Funderar på att ta med mig träningskläder så jag kan dra till gymmet. Jag har så mycket ärr på låren efter alla år av självskadande att jag inte kan duscha på gymmet. Mina lår har väldigt få människor sett och de som har sett de är människor jag verkligen litar på!

Det gav mig inte ett skit att följa med A till beroendeenheten förutom mer ångest. Fast ångesten kan lika gärna ha kommit av att jag justerat min Lyrica från 2x300mg till 3x200mg. Kan kanske ta några dagar för kroppen att vänja sig.

Fuck me and call me a bitch!

Black Metal-thinspo

Vaknade sex i vanlig ordning. Idag skall jag följa med A till beroendemottagningen för att få anhörigstöd, jag har väntat på den här dagen i ett år ungefär, nu kan jag äntligen få någon att prata med om bara de alkoholrelaterade problemen i mitt liv! Alkoholism är en familjesjukdom och jag måste veta hur jag skall hantera A's drickande på att sätt utan att vara medberoende.

I övrigt skulle jag tränat längre igår, har fortfarande 4 hg hetsvikt att gå ner!

Har gymmat en timma, och känner mig dålig för att jag inte gjorde klart både gårdagens och dagens träningövningar. Men gårdagens övningar gjorde jag i alla fall.
Hetsat två dagar i rad så idag har jag ätit lite fruktsoppa och kycklingsallad. ~400 kcal så jag borde vara stolt över mig själv men istället tänker jag bara att jag HADE kunnat träna lite mer!

Tyst nu, bara låt mig njuta av en bra dag, snälla Ana!

Nu har han sett det, nu har A sett matmonstret och han tyckte inte om vad han såg, alls!
Det värsta var att jag hade smugit i mig två små chokladbitar som han inte såg, plus att det var en liten hets. Hade jag varit hemma hade det varit mycket värre än det blev nu. Jag skäms för det så jävla mycket. Jag ville aldrig någonsin att han skulle få se det.

Och vad är tanken men, ja, nu har jag gått ner 10 kilo, nu fettar jag upp mig igen.
Hade verkligen tänkt att träna idag men att sova två pers i i en 90-säng gör det inte så lätt att sova och när jag kom hem somnade jag vid fem och vaknade halv åtta. Jobbigt eftersom jag skall med A på ett läkarmöte imorgon bitti och sedan dra direkt till mitt eget läkarmöte.

Skall få ändrat min Lyricadosering från 300 x 2 till 200 x3. Mycket bättre fördelning eftersom Lyrica har så kort halveringstid.

Och jävla skit, jag känner att jag inte vill ha sex och jag mår så dåligt över att behöva säga nej. Tror min sexlust har att göra med att vi började ta tag i gamla sexuella övergrepp i terapin i fredags och jag har aldrig dealat med de, alls!

Nej, nu skall jag gå och köpa vattenmelon och sedan sova, igen!

Har inte sovit såhär dåligt på väldigt väldigt länge, vaknade varannan timma, trots att jag tog Theralen igår som jag vanligtvis inte står på. Det var en flaska som var kvar sen gammalt.

Det har antagligen att göra med att A drack igår igen och struntade i att höra av sig, trots att vi skulle umgåtts. Nej, han får inte ringa när han druckit, men han kan väl slänga iväg ett sms. Istället fick jag reda på att han skulle grilla via min vän. Vännen bad om ursäkt och kände sig jättedum men han visste ju inte att jag inte umgås med A när han har druckit. Den är knappast vännens fel, han trodde ju att jag skulle vara med! Men sött att han bad om ursäkt ändå!

Så jag chattade med min Nallebjörn som lugnade mig lite, tog 15 mg Stesolid, fast 5 mg i taget eftersom jag inte vill ta mer än nödvändigt med tanke på mitt tidigare benzomissbruk.
Försökte gråta och till sist kom det, så jävla skönt.

Men med tanke på allt detta tar jag inte för givet att få träffa A idag. Men jag får vänta på att det blir sol och jobba på brännan istället!

Ekonomin är åt helvete och jag orkar bara inte tänka på det.
Men 2,5 h träning och bara en sallad igår fick ner mig på 61. Bara 1,1 kilo kvar till mål nummer ett! Alltid något!
Kommer eventuellt dra till gymmet idag också. Vi får väl se! Men jag KAN inte vara beroende av A nu när alkoholen kommit in i bilden igen. Det är för oförutsägbart! Jag är bara så jävla glad att vi inte bor ihop längre!

Fucking tröttsamt.

Jag hade en väldigt nära killkompis i många år men de senaste åren drog han bara ner mig. Sätter på jättedeppig musik när vi skall ha trevligt och jag insåg att han dessutom varit kär i mig en längre tid.
När jag ringde och mådde dåligt svarade han inte, vissa gånger hörde han inte av sig på två månader. Inte ens ett sms med "jag mår dåligt just nu och orkar inte". Bara totalt ignorerade mig, medan jag ALLTID funnits där för honom.

När jag låg inne senaste gången skickade han ett sms om att han var på väg till psyk. Jag fick panik och sa till personalen att vi haft sex (vilket är sant, någon gång när jag var typ 19 men ändå). Han hamnade på en annan avdelning och sedan var han sur över att jag inte ville träffas därinne.
Detta var precis efter att B dött och jag låg inte inne för att hänga med mina kompisar. Jag låg inne så jag bla kunnat slippa mgås med människor, jag orkade inte det just då! Men han tyckte bara synd om sig själv.

Och det är den röda tråden, han tycker så jävla synd om sig själv, drar fram bilder på folk som skadat sig eftersom han är en självskadare grande.
Så han har varit destruktiv för mig de senaste två åren. Men men.

Spiken i kistan blev när han skrev "babe" och "puss" å så till mig och det såg A. Inte att han gick in på mobilen utan mobilen lyser ju upp när man får ett sms. A blev jätteledsen och arg eftersom han kände att de två var vänner.
Så jag skrev ett sms om att min vän inte kunde skriva sånt. Det han kunde gjort så både jag och A hade blivit nöjda hade varit ett "Förlåt, jag är van att skriva så men jag respekterar såklart att du är upptagen nu". Så lätt hade det kunnat vara!
Men icke.
Han började tjafsa emot, skrev en massa jävla skit vilket fick A att se rött och mig bara att bli ledsen att han inte kan respektera mitt förhållande och min pojkvän.
Det blev droppen och jag sa att jag inte vill ha mer med honom att göra.

Efterspelet är att han med jämna mellanrum försöker kontakta mig, tillslut har jag bara ignorerat honom men när han addade mig på Facebook fyra gånger på två veckor fick jag nog och blockade honom i förrgår.
I morse såg jag att han skickat ett sms där han frågade om jag blockat honom. VAD är det som inte sjunker in? Tror han att A har totalkontroll över mig och att det egentligen är A som förbjudit mig att ha kontakt med honom? Eller så kanske det är så att han önskar det!

Just nu vet jag inte om jag skall skicka ett svar där jag återigen förklarar att jag inte vill vara hans vän längre eller om jag skall fortsätta ignorera honom. Det lutar åt det sistnämnda, om han inte fattar efter att jag blockat honom vet jag inte vad som biter.

Så jävla tröttsamt!

Hade dessutom gått upp i vikt vilket inte direkt gjorde mitt humör bättre!

Time for the gym!

Följ min blogg med Bloglovin

Jaha. Haft en bra dag, fram tills nu då.
Var och tränade i morse, skönt som fan, tog ut mig. Tränade armar och cyklade en halvtimma. Sedan hem, duscha, sova lite och sen kom A.
Vi åt sill och potatis som man skall och det kan jag fan unna mig idag! No regrets där! Jag älskar sill och har gjort hela mitt liv, så är det om man är uppväxt på västkusten. ;)

Nu känns det sämre. A har börjat dricka igen på ett "kontrollerat" sätt. Jag tror inte på att han kan hålla det för fem öre, han är alkoholist och en alkoholist kan inte dricka alls!
Oavsett, när han tog första återfallet och sa att han skall börja dricka igen sa jag ifrån att om han skall dricka vill jag inte se det och jag vill inte prata med honom full.
Jag skall inte vara medberoende. Men jag skall följa med honom till beroendeenheten på tisdag för att få anhörigstöd. Han vill själv det!

Så nu sitter jag ensam, det är inte så jobbigt så, jag orkar inte fira midsommar och supa mig full, det skiter jag fullkomligt i faktiskt. Det jobbiga är att jag inte kan prata med A mer ikväll och hela grejen att jag drabbas av hans missbruk. Det är jobbigt som fan. Det är nästan så jag önskar att han gjorde en tabbe till så han fattar att en alkoholist kan inte dricka, alls! Visst, återfall förekommer, men att "dricka kontrollerat" är bara bullshit!

Fast en sak jag skall göra nu när han gått är att unna mig ett glas vin! Jag behöver det, skall ta mina sömntabletter nu också. Vill sova så jag slipper vara orolig över att A skall göra något dumt och fixera på att jag inte kan prata med honom och säga godnatt.

In other news; vikten går neråt. 61,6! Två kilo och jag är på femman! Snittar 600 kcal om dagen, vilket jag ändå tycker är för mycket, men vilken ätstörd tycker inte alltid att man äter för mycket?

Konserverna innehåller frukt, inlagd

Upp och ner och in och ut. Typ så är mina tankar. Igår var en riktigt skum dag. Hela mitt perspektiv på verkligheten vändes upp och ner efter att ha sett en dokumentär, "The Secret". Innan dess hade jag varit på MBTn och gjort en karta över hur mitt liv ser ut just nu mer oro och problem.

Ju mer jag fokuserar på det negativa ju mer kommer det dras till mig, jag vill inte bli en glad positiv människa som alla andra, jag vet att livet är svårt och att jag alltid kommer ha det svårt och det är ju lite det som gör mig till mig, men jag vill kunna ha ett liv, ett riktigt liv, ett bra liv (enligt mig)!

A har slutat med antabus, vilket självklart oroar mig men igår, återigen, påminde jag honom att om han väljer alkoholen väljer han bort mig. Och nu snackar vi inte återfall utan att han verkligen faller in i missbruket igen. I sådana fall är det ett val från hans sida, även om jag kommer lämna honom rent tekniskt. Det är ett mardrömsscenario som jag inte vill tänka på eftersom vårt förhållande växer så det knakar nu när han äntligen kan tänka klart!

Ja, jag har i vart fall inte gått upp så fasligt mycket i vikt, eller jag har stått still antar jag men min mage är som en ballong och jag vet inte vad jag skall göra för att den skall bli normal.

Men på lördag har jag inflyttningsfest, skulle haft det förra fredagen men jag blev magsjuk.

The fukk do I know?

Yeay, Fredag har en rolig dag! *ironi grande*.
Först gör jag världens vurpa på onsdagen, snubblade på mina egna fötter helt enkelt och halvt stukade handleden. Sedan har vi fredagen, då jag skulle ha inflyttningsfest, eller inte då jag åkte på magsjuka istället, INTE sjukdomen man kan ignorera och festa ändå.
Men typiskt min tur!

Hade bråkat med A förra söndagen och reagerade med att hetsa och sova, vilket jag typ har fortsatt med men den här magsjukan satte mig tillbaka på min vanliga väg. DOWN the road!

Nu sitter jag i kö till försäkringskassan, för ovanlighetens skull, jag menar, måste de ha mina inkomstuppgifter när de har betalat ut all lön till mig de senaste åren?
måste söka bostadstillägg nämligen.
Funkar det inte får jag dra ut till fsk och få hjälp att fylla i de jävla papperna.

Vad vore väl en blogg utan inlägg? Ja, ni kan resten..


Men det har varit hets, hets och lite mer hets.
Bland annat för att A fick för sig att vi typ skulle ha en paus efter ett bråk där jag fick ett riktigt Borderline-anfall. Dvs så och skrika och bara vara känslostyrd. Det är nästan lite läskigt för jag kommer oftast inte ihåg vad jag sagt efteråt.
Vi pratade inte så mycket förrän i lördags och under den tiden sov jag eller hetsade, sket i MBT-gruppen men gick till min egen terapeut.

Nu skall jag dock iväg till MBTn och lämna en avi till min hyresvärd som bor 100 meter från psyk, typ.
Träna kanske? Vet inte riktigt, det jag vet är att jag borde äta frukost nu för att minska risken för hets men frukost har alltid varit ett problem för mig, när jag var sju satt jag typ och stirrade på frukosten tills bussen kom.

Nu är väl allt bra mellan mig och A men med honom är det sämre, han mår sjukt dåligt och jag känner mig så otillräcklig. Han pratade till och med om inläggning (något som han lärt sig att hata innerligt under alla år jag åkt ut och in, vi var ju vänner långt innan vi blev ihop). Så ja, jag är orolig.

Nej, nu skall jag åka till MBTn och vara awesome tills A ringer och jag kan få en update om hur han mår idag.