Det känns som att jag inte har någon att prata med längre. Jag sjunker längre ner i mitt hat, sitter ensam hemma och min älskling är i stockholm. Ibland känner jag mig bara så ensam i min sjukdom och i mitt liv, ingen vet hur ont det gör, allt min mamma gör, alla tankar som går i 190! Jag vill bara att de slutar...
0 comments:
Skicka en kommentar