Jag ser ingen poäng med att blogga längre, jag har lagt ut mitt liv för alla att läsa men jag vill inte blotta min själ längre. Nu när jag dessutom är på bättringsväg (jag har slutat med benzo bland annat) så vill jag inte förknippas med det sjuka som bor inom mig. Jag vill att människor skall se mig för den person jag är istället för de ärr jag bär på.
Jag kommer fortsätta vara ProAna, jag kommer alltid bära på min ångest och mina problem men jag väljer nu att bära på de själv.

Tack alla för ert otroliga stöd under tiden som jag har vart som sjukast, jag önskar er alla lycka till och jag hoppas att ni alla kan gå min väg och åter igen känna livsglädje!

Det här är också ett beslut för att inte skada min pojkväns karriär inom musiken, även om jag är anonym har folk listat ut vem jag är ändå och det får inte hända.

Tack för de här åren
/Demonic

Det känns som att jag inte har någon att prata med längre. Jag sjunker längre ner i mitt hat, sitter ensam hemma och min älskling är i stockholm. Ibland känner jag mig bara så ensam i min sjukdom och i mitt liv, ingen vet hur ont det gör, allt min mamma gör, alla tankar som går i 190! Jag vill bara att de slutar...

Hej igen!
Jag har varit så upptagen det senaste att jag inte hunnit blogga. Nu har jag flyttat in i min gamla lägenhet och saker börjar falla på plats!
Det är helt otroligt hur man kan connecta med någon så som jag och min älskling gör! Vi har precis samma grundvärderingar vilket är otroligt viktigt i ett förhållande. Och det bästa är att han och min bästa vän kommer överens skitbra!
Det var lite jobbigt när jag skulle hämta mina saker hos min före detta kombo, vi har fortfarande inte pratat ut så det var lite emotionellt när jag skulle hämta mina saker. Hon vart inte där och det var nog tur det för det skulle vara för jobbigt att konfronteras just där och då.

Annars går det relativt bra på viktfronten, det går i alla fall neråt, sakta men säkert. Ligger runt 63 nu, det är mycket men det är i alla fall bättre än 70 kilo som min HW ligger på nu.
Har inte skurit min på väldigt länge nu i alla fall, det känns otroligt bra, har dessutom nästan trappat ner min benzo helt!

Left behind? Jag förstår inte vad jag har gjort? Min bästa vän svarar inte i telefon och har inte svarat på något sms på länge. Det känns verkligen skit! Det går underbart bra på kärleksfronten så är baksidan av det att ingen vill veta av mig? Det var någon som facerapeade mig och skrev om min ex-kombo. Har det förstört mitt liv i stan? Hjärnan går på högvarv som vanligt. Hjälp!

Å helvete helt enkelt. Fastade igår för första gången på länge, det var ju bra, vad som var mindre bra var att jag även drack vilket resulterade i en karatefylla, jag fick självskadetankar och däckade runt nio.

När jag fick de tankarna ringde jag direkt till mobila teamet som föreslog att jag tog mina sömnmediciner och satte mig i lugn och ro och lyssnade på musik, sagt och gjort.
Sedan vaknade jag senare av att jag mådde så sjukt illa och var tvungen att gå på toa. Älsklingen kom såklart in och undrade hur det var med mig.

Sedan tvingade han in mig i en dusch för att jag skulle vakna till och tvätta av mig ordentligt och idag skäms jag som en hund över att jag inte kunde hantera alkoholen. Jag drack inte mer än jag brukar men jag räknade inte in i ekvationen att jag fastade, STOR miss!

Nu väntar jag på att han skall vakna så jag kan kräla i stoftet för att be om ursäkt att jag betedde mig så illa.

Känns som att jag aldrig äter men ändå går upp i vikt! Älsklingen är så bra på att laga mat att jag kan inte stå emot hans mat.
Det enda man gör som nykär är verkligen att låsa in sig och bara njuta av varandras sällskap, det är som att vi aldrig träffar någon även om vi faktiskt gör det. Kanske bara är att man är så förblindad av personens sällskap att man struntar i allt annat, vart man är, vem man är med, bara han sitter och tittar in i mina ögon är allt ok igen.

Sjukt jobbig dag. Både jag och min älskling tänkte på B och fick ett litet mental breakdown. Men det måste man få ibland, gråter man inte ut kommer det tillbaka i tiofald i smärta.
Det känns konstigt utan honom men livet går vidare på något underligt sätt.

Och man har alltid sina tvivel, gick jag vidare för tidigt, är det fel att bli ihop med hans bästa vän? Men kärleken är blind, och jag älskar min underbara pojkvän så mycket att jag skulle gå över lik för honom.

Jag är så lycklig, så fruktansvärt lycklig att det räcker för mig som övertygelse.

Har vart i Stockholom hos min älskling sedan i måndags. Han är inte bara en underbar pojkvän, han är ett bra bantningsmedel också. Jag typ skäms över att äta så jag låter helst bli.

Man kan ju tänka att man gör en massa saker när man väl är här men vi har fikat med en god proana-vän. Och sedan har älskling repat men annars har vi inte orkat göra något typ, kolla på film eller lyssna på musik och vara allmänt nykära.

Kanske allt löser sig på hemmafronten också men jag orkar inte tänka mer på det här och nu.

Känner att allt bråk jag haft med min ex-kombo har bara vart till ingen nytta. Det är ett nytt år, dags att gå vidare och glömma för det verkar inte som att hon vill prata ändå. Visst, det blev djävligt fel men att jag blev ihop men min pojkvän eftersom hon hade känslor för honom men samtidigt kan jag inte strunta i mina känslor, jag har gått igenom så fruktansvärt mycket att jag känner att nu är det faktiskt min tur att vara lycklig. Dessutom känner hon inte ens min pojkvän. Det är en egen påhittad bild av honom hon är kär i, kanske till och med bara det faktum att han spelar i band. Nej, jag måste lägga henne bakom mig. Eller vad tycker ni? Jag vill ju egentligen inte förlora henne som vän men det verkar som att hon inte vill ha något mer med mig att göra eftersom hon skriver massa skit på fb som inte för är sånt. Råd?

Idag är dagen D, eller ja. Dagen S kanske, om en timma åker jag till tåget till Stockholm. Jag har alltid mycket lättare att låta bli mat där. Tror jag har packat ner hela mitt hem också men så är jag ju tjej också, det blir lätt så.
Om sju timmar sitter jag och pussar sönder min älskling. Det skall bli så skönt att skita i allt baktalande och drama och bara vara.

Nu kom mormor som skall köra mig till tåget.
Får uppdatera mer sen.

Var i badet med ett glas vin, bra musik och mysade när jag bara helt plötsligt verkligen fick SE mina lår. Vad i helvete har jag gjort mot mig själv? Det finns stora ytor som det inte ens är skinn kvar på, bara ärr. Jag har en grop som går ner till muskelen som de inte kunde sy eller laga alls på kirurgen för det var för trasigt.
Den misshandel jag har gått igenom är något jag själv har skapat och det är nästan det som är mest skrämmande. Jag har gjort det här mot mig själv, det är ingen annan som skurit mig. Det är jag som suttit i sängen och på otaliga toaletter bara för att få slut på ångesten genom att skapa mer ångest.

Hur kan min pojkvän älska mig när jag är ihopsydd som en trasdocka, har ärr överallt förutom ryggen och låren.
Han har själv skadat sig, men inte alls som jag. Och han har sagt att jag är faktiskt det värsta han har sett. Och han har ändå sett en hel del vad gäller självskadebeteende.

Nej, jag tyckte jag såg Bailys i kylen så jag kan dricka mig full och glömma det här.

Känner mig fullständigt urlakad, jag orkar inte hålla på och bråka med människor, jag orkar inte tänka på min djävla ekonomiska situation. Det enda som håller mig uppe är mina vänner och min älskling.

Nu tror jag dessutom att jag ätit allt jag kan äta hemma så nu är det bara näringsdrycker kvar och jag måste verkligen fasta nu för min mage ser ut som att jag är gravid och jag skall åka till min älskling på måndag och vill inte att han skall se mig så tjock.

Idag är planen att packa in alla kläder i min lilla byrå, ta ett bubbelbad och bara spela gitarr och mysa för mig själv. Kanske ett glas vin till badet också.
Skulle egentligen vilja ta med datorn och hela stereon i badrummet men det blir lite väl krångligt.

Jag saknar verkligen min älskling. Det känns som att det är något som fattas när jag inte är med honom, precis som den där känslan att man har glömt något.

Ja, jag bor ju hemma hos mamma igen, har mitt lilla space under trappan. Det är jag och Harry Potter. Jag och min fd kombo skulle prata ut igår men hon hörde aldrig av sig. Fast det kanske var lika bra för jag råkade somna mitt på dagen så jag var som om jag hade sirap i skallen när jag vaknade.

Blir så jobbigt när det alltid finns typ bröd och sånt hemma, efter sex ger jag alltid upp och börjar äta. Tröttsamt. Men idag får jag skärpa mig.

Men jag älskar fortfarande B, han kommer alltid finnas i mitt hjärta men han hade velat att jag skulle gå vidare. Det var en på psyk som var lite medial som sa att B inte kunde gå vidare om inte jag gjorde det. Jag hoppas att han är där han skall vara nu och att han är glad för min skull.

I'm baaaack!

Nej, jag kan inte lägga ner bloggen. Nu har jag dessutom så mycket fritid att jag kommer väl skriva 10 inlägg om dagen.
Jag har blivit utsparkad av min kombo över en liten dispyt. Förhoppningsvis kan vi prata ut om det, jag vill inte förlora henne som vän.

Och jag har (tro det eller ej) gått och blivit kär, skaffat pojkvän. Just nu är han det enda jag kan tänka på. Tyvärr bor han i Stockholm och det gör ju inte jag så nu är det telefonterror som gäller. Vi pratar typ dygnet runt. Jag vet att det är konstigt och bara för att vi har blivit ihop innebär inte det att jag har glömt B. Jag kommer alltid att älska honom men jag vet att han vill att jag är lycklig.
Allt med min nya kille gick så fort, det liksom bara klaffade. Vi har känt varandra i fyra år men nu är det något helt annat. Jag kan skriva en hel uppsats om honom tror jag.

Jag har gått ner i vikt under tiden jag hälsade på honom så nu ligger jag på 64,5 igen. Men igår åt jag en chipspåse innan jag gick och lade mig. Inte alls smart faktiskt.
Jag håller fortfarande på och hämtar mina grejer hos min gamla kombo men jag har såklart glömt vågen. Matvågen kom jag ihåg men inte den vanliga vågen. Antagligen berodde det på ångesten över att vara där och stress.

Känns rätt konstigt att flytta hem till mamma när man är 24 med tanke på att jag flyttade hemifrån när jag var 15 men så kan det gå. Jag hoppas bara att jag och min gamla kombo kan lappa ihop såren nu.

Tror jag kommer lägga ner bloggen, för många jag känner läser den

Jag blev vansinnig av att åka tillbaka till avdelningen. Jag kände bara ångest så jag fick permission direkt igen och åkte hem igår. Min kombo är iväg hos sin mamma så jag har hela den stora lägenheten för mig själv.

Jag skall allt klara det här, skall städa idag och bjuda två vänner på morgonkaffe. När morgon är för dem vet jag inte men det får vi väl reda på.

Jag har bestämt mig för att inte ta några som helt drogen (inkl. ta för mycket mediciner) eller någon alkohol på länge. Jag måste kunna bli behandlad rätt och det kan jag inte bli om jag inte håller mig ifrån allt sånt.

Jag skall också dricka mina näringsdrycker som jag skall, 8, 14 & 20. 900 kcal.
Sedan får jag motionera och att städa är ett jättebra sätt att motionera OCH göra nytta!

Permissionen har gått bra, peppar peppar, har fyra timmar innan jag åker tillbaka. Jag vill i alla fall inte tillbaka, jag vill nästan skriva ut mig på studs men det hade vart mindre smart. Får överleva helgen och be om ny permis på måndag helt enkelt.

Blev hets igår, choklad och chips och bullar. Försökte dölja det mesta för söt, men det är svårt att vara bulimiker. Det är svårt att handla utan att köpa hela affären. Hade inte ens mina mediciner att skylla på.

MEN, nya tag, äta mat, inte godis om jag skall äta.

Nu är jag äntligen hemma! Känns helt djävla underbart. Har sovit en hel natt för första gången på länge. (Kan bero på att jag tog Theralen också.) Och vaknade och det kändes bara, hemma! Listade ut hur kaffebryggaren funkade så när söt kom hem från jobbet fick hon kaffe och så myste vi framför TVn.

Idag är det massor att fixa, jag måste skatteskriva mig här, hämta saker från skafferiet hemma hit, gå till banken och ta ut pengar från en dubbelbetalning, handla och städa. Hämta mediciner också för jag åkte hem från vårdplaneringen, där det bestämdes att jag skall bli utslussad nu, med min psykiater/psykolog och hon tyckte jag kunde ha en dags permission till så jag hinner göra allt. Det enda är att jag bara fick näringsdrycker och mediciner för idag så jag tänkte be om mindre recept som söt kan hålla koll på, jag får bara en dosett att ha själv, resten av medicinerna har hon hand om.

Vi rår om varandra helt enkelt. Men jag äter som jag skall och försöker motionera!

2012 skall bli THE YEAR

Nu skall jag gå ut på en PW. Bara lyssna på musik och gå runt hela parkeringen och hitta 178. Nu närjag äter mina näringsdrycker och ibland mat så måste jag promenera bort det. Har redan gått 45 min idag, skall bara fylla i min Ana-bok först.

Blev hets igår btw, jobbigt men så är livet. Gå vidare, ät mindre skit!

Jag pratar med honom varje dag. Han har erkänt att han k'nner samma sak för mig men för att han är B's vän kan han inte. Är det bara en dålig ursäkt?

Jag vet att det enda B vill nu är att jag är lycklig och är jag lycklig med honom borde det inte hindra oss.
Det hjälper ju inte att han sitter och säger att han vill ligga med min kombo.
Va fan skall man göra? Säga som det är med risken att att aldrig kunna prata igen eller hålla käften och låta honom inse sanningen själv?

Kärlek, sex, vad fan det nu är, jag vill ha honom till varje pris!

Idag skall jag äta rätt och motionera, trots att jag har träningsvärk i lårbenen (om man nu kan ha det). Måste gå i minst en timma, hellre långsamt än inte alls. Skall gå runt längs parkeringen och hitta bilnummer 177, jag håller på med platespotting.

I morse satt jag med min kontaktperson och grinade över allt med ÄS, att vissa vägrar mig näringsdrycker om jag inte äter osv.
Och ja, det är lite tröttsamt att tvångsmässigt ta trapporna till femte våningen varje gång man rökt men å andra sidan, hur skall jag annars bli smal?
Jag låter Ana sköta det här.
En dikt jag skrev på FB för några dagar sedan;

Sweet Ana embrace me with your deathly touch
Make me go further then ever before
Make me everything I want to be
Please hold on to me

Ätit som jag skall idag. En annan patient på avdelningen, en vän, skar sig idag och har aldrig gjort det förr. Vart kan han fått det ifrån? Jo, mig!
Jag hatar mitt självskadebeteende, ändå är det enda jag kan tänka på att skära mig. Jävla demoner!

"Darkness" börjar flytta mina saker idag. Kläder och enkla saker. Känns så djävla bra!

Skall lära mig Addicted av Kelly Clarkson på gitarr nu.

Fan, fan, fan!
Jag åkte hem idag och det gick så jävla skit som det kan bli. När jag inte pallade mer drack jag tre glas vin och skar mig, ringde ambulansen och sydde. Kaos!

Har inte ätit mer än två näringsdrycker, glömde den sista hemma. Det är bra men jag har inte rört på mig ett skit vilket är mindre bra. Tar igen det i morgon.

Jag vet inte om jag skall kalla det kärlek för helt ärligt tror jag att det är substitut för B, men jag vet inte. Oavsett så pratade vi och var intresserade av varandra för några dagar sedan, sedan kom vi på att vi håller det som vänner, båda känner likadant. Men ändå blev det något litet svart hål i min själ. Han är inte bara en vän, han är som en bror för mig, och potentiellt, något mer...
Men det sket sig också. Skall ringa sen eller i morgon.

Sedan har jag bestämt att hyra ut lägenheten och flytta ihop med min vän "Darkness". Det känns jätteskönt!

Nu skall jag kolla till AMS

Det känns som att Ana's grepp om mig bara blir starkare. Och så fet jag är är det bara bra. Idag har jag vart ute och gått i 40 minuter och inte ätit något idag för de är så djävla inkompetenta här och har inte beställt näringsdrycker så det räcker.

Nu skall jag gå och köpa snus, ta trapporna upp och jobba på att bli smalare!

Idag är det en ny dag med nya möjligheter. (Jisses, sådär positiv har inte jag låtit på länge.) Men min KP är sjuk och han skulle fixa massa saker idag. Bland annat att boendestödet kommer hem till mig när jag har permis på torsdag. Och jag skall åka hem, bara vara ensam en hel dag, ja, förutom när boendestödet kommer då.
Det känns lite nervöst såklart men annars jättebra. Verkligen ett steg i rätt riktning.

Igår drack jag mina tre Fortimel men på kvällen fick jag sånt blodsockerfall att jag åt två muggar yoghurt och två mackor. Lite för mycket men det är bara nya tag!

Åh, när jag kommer hem skall jag väga mig på MIN våg, och ev. ta med den till avd.

Men idag är det promenad och näringsdryck! Mår liksom alltid illa när det luktar lagad mat.

Klassiska underbara bilder!.

Så, igår gick bra, två näringsdrycker, två apelsiner. Men på kvällen fick jag munchies och käkade två mackor (VITT bröd) med ost och en mugg yoghurt plus en Daim. Fail, fail fail!

Idag skall jag äta mina näringsdrycker som planerat, missade den vid lunchen igår för jag var för upprörd.
Jag tror att jag kan ha känslor för en av B's vänner och det känns fel. Så jag fick Theralen. Förrädisk medicin, fick i alla fall sova lite.

Nej, bara näringsdrycker idag så kanske det inte blir någon hets.

Har fastnat på Herion-chic Thinspo nu BTW