Yesterday Dont Mean Shit

Igår åkte jag hem på permis, min KP bestämde det utan att fråga mig, men jag gick med på det, hämtade lite grejer och träffade min psykolog. Hon bestämde att jag får fria timpermissioner nu. Det kändes skönt. Tyvärr var tiden hos henne så kort.

Men idag tror jag min underbaraste PG kommer.
Har tagit fem Lyrica så jag är rätt hyper, måste dölja det för personalen bara men jag behöver fan må bra för en dag.

Igår drack jag två Naturdiet shakes och åt en mugg yoghurt. Idag har jag ätit en halv kopp fil med kanel till frukost och tänkte fasta sen.
Skall ner till apoteket och kolla på stegräknare också.

Mitt hjärta blöder. Igår hittade jag den perfekta julklappen till B. Men idag skall jag må bra.

Ghost of the Sun

Måste sluta glömma blogga!
Igår åt jag inget förrän sex, sedan åt jag kvällsmat i mängder och failade kapitalt.

Jag vill åka iväg och shoppa idag men jag har antagligen urinvägsinfektion eller något så nu måste jag lämna prov (gjorde det för två dagar sedan också).

Vissa "vänner" blir man så förbannad på, jag väntade en vecka på att en vän skulle hälsa på men hon kom inte och sedan säger hon till mig på FB-chatten att psyk bara är dåligt för mig och att jag bara blir sämre. Hur kan hon säga det, hon han aldrig vart här!!!
Det enda jag begär är en ursäkt, eller snarare, ett förlåt, men istället fick jag typ tio ursäkter.

Idag, fasta. Hoppas jag!

Through Glass

Nu har jag sovit två nätter i samma rum. Fantastiskt! Jag har alltså sovit fyra nätter i fyra olika rum/salar. Bortom all kritik.

När de skulle flytta mig första gången vägrade jag och först skar mig, sedan kastade jag porslin och blev bältad. Det var inte så mycket för att jag skulle byta rum uta hur och när de sa det och framför allt, innan jag gick lös på allt kom sköterskan jag sa INTE fick komma in och skulle prata med mig. Jag har sagt att jag inte vill att hon har med min behandling att göra och det skall hon inte heller, hon är i det gröna vårdlaget och jag är röd.

Men efter det orkade jag aldrig packa upp, när jag gjorde det när jag kom till detta rummet var det mest för att ha något att göra.

Inga planer på att äta idag, jag lyssnar för mycket på andra patienter och vår Wannarexic har idag sagt till mig att hon har en ätstörning, som hon fick för typ två veckor sedan. Grattis!
Jag kan inte äta när jag vet att hon sitter där med sin näringsdryck.

Har massa tankar på att skada mig också. Och jag vet att när jag väl fått tankarna försvinner de inte förrän jag gjort något.

Slaughter of the Soul

Det hände så jävla mycket skit igår. Jag träffade en gammal klasskompis i Entrén som vart i Afrika nyss och det väckte upp alla tankar om, vad fan gör jag av mitt liv? Svälter, hetsar, skära, ligga inne. Det är inte något liv.

Så jag gick upp och sade som det var, jag vill skada mig, men ändå inte eftersom jag bad personalen om hjälp. Sedan började någon låta väldigt högt och då övergav personalen mig och gick dit för att kolla vad det var, men han skulle komma tillbaka. Det gjorde han inte så jag såg rött och gick och krossade alla porslinsmuggar, slapp bälte men sedan när jag rökte hörde jag vart den första personalen var, hos den patienten som lät mest. Jag blev så förbannad på honom att jag slängde stolen i golvet och rusade in på mitt rum.

Sedan får jag reda på att under tiden jag sovit på dagen hade en annan patient varit nere och sytt. Det hjälpte verkligen inte mina självskadetankar.
Ovanpå det fick jag reda på något om B's död och jag låg och grinade i en timma.

Men det blev bara för mycket för mig så det slutade ändå med att jag skar mig, riktigt djupt, skulle behöva sys men personalen vet inte ens om det.
Jag vågar inte berätta, så nu måste jag byta sänglakan, tvätta mina kläder och sedan finns det bara tre djupa spår om vad jag har gjort, men jag tror knappast personalen kommer inspektera mina lår så länge det inte börjar blöda igen.

Vad är det med mig? Skurit mig har jag ju gjort förr men kasta porslin och stolar är inte likt mig.

Jag har i alla fall bytt sömnmedicin så jag inte får den djävla hungern jag får av Theralen.
Åt frukt och lite gröt igår. Det var allt.

Min älskade vän skall flytta avdelning idag och jag kommer sakna henne som faen!!!!!!

Duality

Hepp, Wannarexicen blev kvar, men jag har ju egen ut nu så jag kan slippa allt. Bara gå ut och gå. Skönt. För att låtsas ha Anorexi är inte allt hon gör, hon skadar sig för att få uppmärksamhet av personalen, kastar saker, typ bord och stolar så snart har vi inga kvar.

Men nu har jag tagit Cocillana och Iktorivil så jag är astrött. Idag skall dietisten komma ner till mig tror jag. Lite jobbigt men va fan, får ta det helt enkelt. Hoppas jag får näringsdrycker som jag kan ta när jag inte kan äta. Eller vill äta är väl sanningen.

Har gått ner ett kilo, vattenvikt antagligen men det kändes bra.

Vet inte om jag skrev det i förra inlägget men jag tog ju bort stygnen och nu har jag dragit upp såret så det är lika stort igen, men kommer de på det nu kan de inte göra något, det har redan läkt för mycket. Vet inte vad som flyger i mig när jag gör sånt men det är som att något beordrar mig att göra sånt. Det är skumt, det är liksom inte jag.

Bleed

Nytt nytt! Jag får äntligen gå ut själv!!!! Fast jag vet inte om det är värt att fira för jag känner mig inte säker på att jag kan klara det här utan att ta en överdos eller något annat dumt.

Sedan skall min älskade vän flyttas tillfälligt för de säger att de inte kan hantera hennes utbrott och sånt.
Men en god nyhet är att Wannarexicen också skall byta avdelning. En djävla massa byten. Ja, hon fick också ett utbrott såklart.

Jag har bara ätit två clementiner idag och kan liksom inte förmå mig att äta, även om det är gröt. De har säkert massa socker i.
Och nu är det mat, som jag tänker skippa. Skall nog sova lite istället.

Jag har vart dum också, först tog jag bort stygnen i förrgår, och idag drog jag ut hela såret så det är lika stort igen, nästan i alla fall, lite har det väl hunnit läka sedan i fredags. Fått köpa förband på apoteket och lägga om själv, vill inte att personalen vet, vilket även innebär att jag inte kan gå i linne utan måste täcka överarmarna. Idiotiskt.

Dead But Dreaming

Oj, inte skrivit på lång tid. Vet inte vart jag skall börja men jag har skurit mig, bränt mig, tagit Tramadol på avdelningen och slagit sönder en stol.
Det var det.

Mina ÄS börjar triggas igång ordentligt av en Wannarexic här på avdelningen. Hon har sagt att hon vill ha Anorexi, (hon är jättesmal) fått NÄRINGSDRYCKER ordinerat för att hon skall gå ner i vikt. Eller läkarna vet väl inte att hon tar de för att gå ner i vikt men det har hon sagt.
Jag blir så less, jag har försökt sköta maten för annars är de på mig som hökar, har specialkost eftersom jag inte äter kolhydrater men idag klarade jag inte äta. Det enda jag ätit är en mugg filmjölk med kanel till frukost och några skorpor. Och betänk att det är mat hela tiden här!

Fick reda på vad B dog av. Efter det har jag blivit som hela avtrubbad. Tar mer Iktorivil än någonsin, har 6 mg om dagen ordinerat. Försöker sova bort, inte tänka, inte känna. Mitt yttre skrattar, mitt inre gråter. Känner mig så tom..
Har nya självmordsplaner hela tiden. Vet inte om jag någonsin kommer genomföra de.

Idag frågade en sköterska mig vad jag gör här om jag tar tabletter och skadar mig osv. Hm, typ för att inte dö kanske?
Jag måste leva, inte för mig men för andra.
Jag vet inte om jag fortfarande vill ta livet av mig eller om jag bara skall bli en pundare, till dig som sa att du har 200 000:- i CSN-lån, allt det har inte gått till kronofogden va?

Vet inte alls vad som händer i mig men idag har jag i alla fall fått permission att åka till en kyrkogård och sätta blommor i minneslunden, en till B och en till pappa.

Får se vad som händer...

Join Me In Death

Jag tror jag har bestämt mig på riktigt den här gången. Jag får noll hjälp av att vara här. Jag har 40 000 :- i skulder efter B's missbruk och egen dumhet.
Jag ser ingen framtid, alls. Jag tror inte jag kommer överleva. Jag måste självklart vänta på rätt tillfälle, men det kommer att ske.
Och jag vill inte ha några invändningar. Det här livet är mitt eget och nu väljer jag att vara med den jag älskar på andra sidan.
Jag måste såklart hem och ta överdosen över en permis. Så jag lär få vänta ett tag men det är ingen tid jämfört med att leva ut resten av livet och återförenas när jag är gammal.

Det är så skönt att äntligen ha bestämt sig.

About

Labels

Popular Posts