Jag var på jobbet idag och fick domen. Jag måste ha långärmat på mig. Jag hade förberett mig på det, köpt långärmade tröjor och armvärmare men hur förberedd jag än vad så gjorde det så sjukt ont att bli diskriminerad för mina ärr. Jag förstår ju varför, det är många äldre som kommer in i butiken och det är inte så många som förstår!
Men det gjorde så jävla ont! När jag kom hem så grät jag och grät.
Men det värsta var nog att min arbetsgivare bad mig att ta ut min septum. Jag älskar verkligen den! Det känns så mycket som en del av mig!

Annars har jag fortfarande inte ätit idag och jag har blivit av med alla kattungarna. Alltså, alla har blivit tingade. Det är verkligen jätteskönt!

Jag skulle ha tatuerat mig på fredag men fick avboka det eftersom jag har verkligen inte råd. Det är ju idiotiskt att få en betalningsanmärkning bara för att jag vill ha en tatuering.

Har suttit i en timma och försökt lägga upp en skiva på Ebay men det är ju helt jävla omöjligt så jag har gett upp.

Så, nu har jag fixat naglarna, skall göra min i ordning men jag är alltid rädd att naglarna inte torkar att jag brukar ta en halvtimma innan jag gör något annat.

Igår ringde min mormor och ville (mellan raderna) att jag skulle ringa min psykiater så att min moster (som har kallat B för en knarkare och inte bett om ursäkt, så vi pratar inte) kunde få en tid men henne innan sju dagar för att hennes medicin gör att hon inte kan äta. Lika bra för min moster är inte smal.
Så jag ringde min psykiater, vi har ett specialavtal typ DBT, men inte för att hjälpa min moster utan för att jag bar så jävla upprörd över att mormor ringer och försöker utnyttja det. Men min psykiater kunde lugna ner mig.
Mormor hotade till och med med att anmäla henne! Den enda läkaren och psykologen som har kunnat hjälpa mig som är bra mycket sjukare än min moster.
De verkar liksom inte fatta att min läkare har typ 500 patienter.
Sedan när jag sa till mormor att moster kan väl för fan bara sluta med medicinen så hade hon läst att det kunde man inte göra.
Jag började skrika och sa som det var, jag har haft en avtändning på fucking Iktorivil, jag tror hon klarar sluta med någon liten tablett hon uppenbarligen inte kan ha gått på så länge!
Att ens jämföra det gör mig så jävla arg. Det är inte benzo och det är inte subutex hon går på så det skall nog gå fint!

Slutet på historien är väl att jag hetsåt efteråt. Men det är bättre än att jag skär mig.. Tror jag.

B vill att jag skall slänga alla rakblad och skalpeller jag har hemma. Det tar emot men jag funderar på att göra det för hans skull.

Idag skall jag i alla fall till jobbet och hälsa på och nu när mitt nyckelben nästan inte känns mer kan jag göra mycket mer saker!

Score!
Jag hittade en karta Efedrina Level när jag städade ut ett skåp.
Jag känner mig oövervinnerlig. Eller kanske inte. Det är alltid hårt att höra att folk inte tycker om en. Folk som är viktiga i ens liv.
Men jag skall inte låta mig nedslås av det. Min svärmor tycker inte om mig och thats it. Det är bara att leva med.

Jag tror jag skall ta det lugnt nu efter att ha städat nästan hela lägenheten till perfektion, vart nere på psyk två gånger idag och nyss vart på apoteket. Det är typ dags att lägga sig för imorgon är det en dag mindre tills jag får se min älskling igen.

Blodprov och ett tuggummi till frukost, varför inte?
Har dessutom hunnit planera en kaktus jag köpte i morse, dammsugit halva vardagsrummet och nu skall jag ringa B.

Igår åt jag (vad jag kommer ihåg)

1. Panpizza med mamma
2. Brieost
3. Daim
4. Pigall
5. Co-co
6. Barbeque pommes
7. Wienerkorv
8. Sallad men avocado och skinka
9. Spareribs
10. Och jag hoppas det var allt, skjut mig!

Idag kommer i alla fall mitt boendestöd och så skall jag träffa min psykiater som jag inte träffat på två veckor. Det skall bli skönt!
Nepp, off I go!

Maten gick bra igår. Strax under 500 kcal. Nyckeln är nog att ha så lite mat som möjligt hemma så det inte går att äta mig ur huset när man tagit sömntabletterna.
Funderar på om jag skall ta och färga håret direkt nu på morgonen. Oavsett måste jag gå till Statoil och köpa mjölk klockan sex.

Jag vaknar nästan alltid klockan fem men det är rätt skönt. Det innebär att jag ringer och väcker B på morgonen också pratar vi massor. På förmiddagen är det inga band som måste repa eller så.

Idag skall jag nog fika med mamma och eventuellt hennes nya kille. Måste scrapbooka ett kort till henne för jag är helt hundra på att hon kommer bli ledsen om hon inte får något.
Bäst att gå till arbete.

Gud vad jag är trött på mig själv. Trots att jag är trött som satan kan jag inte sluta städa eller spela musik. Jag kan inte koncentrera mig alls förutom när jag städar.
Jag vet inte vad det är med mig. Men det kan ju vara skönt att ha det perfekt hemma när min älskling kommer.

Har sett klart första säsongen av How I Met Your Mother. Och städat badrummet, men det ser fan fortfarande lika skitigt ut.
Måste färga håret också men jag orkar inte. Egentligen orkar jag ingenting, jag gör det tvångsmässigt, systematiskt. Allt på sin plats, allt rent.

Jag tog två stesolid förut för att bli trött men det gav mig på något konstigt sätt bara mer energi. Nu är jag uppåt tvångsmässigt men likgiltig emotionellt. Det är en väldigt konstig känsla.

Har vart vaken sedan klockan fem och jag har bara ätit ett äpple hittills. Skall försöka sova nu för jag är helt slut, men lär väl sluta med att jag städar hela sovrummet eller något.

Och vad skall man ha på sig idag då? Jag har typ två par jeans, vilket det kommer vara för varmt för och en byxkjol och en kjol. Thats it.
...
Del blev en klänning och leggings. Jag hatar att jag alltid måste dölja mina lår men jag har gjort det mot mig själv.
Jag måste fråga er andra cutters, brukar ni rispa/skära in ord? För det har jag gjort, många gånger. Jag fattar inte poängen bara, jag kan själv oftast inte komma ihåg att jag skurit mig. Eller jag menar jag kommer inte ihåg något från när jag skurit mig, minnet brukar komma tillbaka runt när jag plåstrar om mig någon gång.

Har gjort en latte och skall kolla på Dr. Phil. Det är det bästa som går på TV. Funderar på att ta kanske lite extra Lyrica också, har märkt att jag tappar aptiten av det.

Vill ringa B också men är rädd att väcka hans mamma, jag har väldigt stor respekt för henne. Och är lite rädd ibland.

Blev väldigt glad att höra att en av hans vänner från Stockholm antagligen kommer hit på midsommar med sin tjej. (Jag vet att ni läser ;))
Det kommer bli Lenged(wait for it)..dary!
Jupp, jag har kollar för mycket på How I Met Ypur Mother

Omg, kommer inte ihåg varken vad jag skulle göra på datorn eller vad jag skulle blogga om.
Very well.

Tillbaka till celloövningarna, idag är första dagen jag kunnat spela sedan jag bröt nyckelbenet och min hand klarar max två menuetter.

Hade ett långt samtal med B igår, jag kunde inte andas största delen av samtalet men jag fick aldrig en panikångestattack. Fast att inte kunna andas kanske rubriceras som panikångest. Hmm.

I alla fall fick jag äntligen veta varför han aldrig kommer. Bland annat på grund av mina bröllopsplaner, han känner sig inte redo och vill att vi skall bo tillsammans innan vi börjar planera för bröllopet och jag kände bara, "Varför sa du inte det då?" Jag tänker verkligen inte tvinga honom att gifta sig innan han känner att han är redo. Jag finns här och väntar tills han är redo!

Sedan var det massa ursäkter tills han tillslut erkände att det känns jobbigt att komma hit med alla jobbiga minnen han haft här. Jag kan förstå det, jag önskar bara att i vart fall hans kompisar kan lugna ner sig lite. Han stressar sönder sig totalt för alla sliter i honom åt varsitt håll.
Jag vill bara hålla om honom men nu verkar det som att han kommer komma till nästa fredag i alla fall eftersom jag skall tatuera mig då.

Idag skall jag försöka hålla mig från maten, helt! Jag har köpt en limpa cigg så det skall nog gå för jag har absolut inget ätbart hemma.
Ha en fin dag!

Åh, jag stålsätter mig för att inte ringa B. Han får faktiskt ringa upp någon gång, dessutom känns det bara som en jävla massa ursäkter för att inte komma hit trots att han lovat att komma och hjälpa mig med kattungarna.
Jag är SÅ nära ett nervöst sammanbrott just nu men jag vill inte säga det till någon.
Lika bra att leka med mina vassa vänner, sätta mig i duschen och låta ångesten rinna ur mig.

Har ätit på tok för mycket men har insett att om jag överdoserar Lyrica tappar jag aptiten så det är vad jag kommer göra i framtiden. Hypomani, here we go!
Jag måste till jobbet och hälsa på imorgon också, inte för att jag egentligen vill eller orkar utan för att jag känner att jag måste. Skall dessutom träffa min ssk och jag har inte gjort hemläxan och ringt sjukgymnastiken. Fuck!

Nej, jag måste ringa B. Jag är "needy" och jag behöver prata med honom, han är för i helvete min blivande make, klart jag kan ringa honom närsom.

JAG HATAR BPS!!!
Jävla Emo

Så, nu har jag betalt räkningarna. Inte alla dock, har inte råd med det, men jag börjar komma ikapp. Förhoppningsvis är min mobil på nästa vecka, den har ju blivit avstängd.
Har tagit 600 mg Lyrica och hoppas jag blir lika städgalen idag, var tvungen att slappna av med hjälp av Benzo igår.
Jag har gjort sjukt detaljerade listor att städa efter och har laminerat de och sätter ett klistermärke efter varje utförd städning. Typ, köksskåpen till höger, glasskåpet, ugnen. Så detaljerade.

Jag skall ha midsommarfest tänkte jag men jag skulle väldigt gärna vilja att Jonas vänner också. Speciellt en kille som jag haft massa bråk med, det är liksom dags att lägga det bakom sig. Vi kommer asbra överens IRL men på nätet så händer något, jag vet inte vad. Det är väl jag som Borderlinear mig.
Jag är nervör att ingen kommer eftersom jag har ju vart väldigt frånvarande det senaste året men vi får se.

Jag hade tänkt att köpa ett puder idag men jag måste nog hoppa det, är typ fortfarande pank. Blöh!

Btw, finns det någon som är Satanist och läser min blogg, maila mig; demonicams@live.se

Hej och hå. Jag har städat konstant sedan jag skrev mitt förra inlägg. Helt maniskt, kunde inte ens fuska om jag ville. Det är rätt stort att jag gjort allt med en arm eftersom jag brutit nyckelbenet.
Har inte ätit något idag heller, det känns skönt. Att veta att jag fortfarande har det i mig för det har nästan känts hopplöst. Att ÄS lämnat mig helt även om jag vet att det inte är så.

Fan, jag läste om Dystymi och det är verkligen jag i ett nötskal, det är lite skrämmande. Skall ta upp det med min läkare på måndag. Jag jagar inte diagnoser men det var liksom så, klockrent. Usch...

Tack för tipsen om huden, skall kolla upp. ;)

Lyrica madness! Har tryckt i mig 750 mg och hoppas jag kan utlösa en mani. Dessutom vill jag inte äta idag, alls så det verkade som en bra idé. Har ju dessutom min vanliga morgondos på 300 mg så vi får väl se vad som händer.

Och ja, jag har ätit mig till döds, typ.. BARA massa kött. Det är helt sjukt. Och så verkar det inte som att jag kommer få några pengar imorgon heller och börjar noja ur totalt och oroar mig för att jag inte kommer få några pengar alls.
SKIT! Jag har ett paket till B att hämta ut på posten och senaste dagen är imorgon.
Jag måste sluta noja för allt.

Anyhow. Var och shoppade lite med mamma igår. Eller hon shoppade, men jag fick ett par armvärmare i svart spets så mina ärr inte syns och en ascool typ militärjacka!
Men jag har fått sjukt mycket finnar på ena kinden, någon som kan ge mig råd om vad jag skall göra, tips på produkter etc.

Ny dag, nya tag.
Jag skall till min sjuksköterska idag eftersom min läkare fortfarande är på semester.
Jag vet inte vad jag skall berätta för henne för jag är livrädd att om jag berättar om mina självmordstankar så kommer hon leta reda på en läkare som sätter LPT på min på studs och det FÅR INTE hända!
B kommer ju denna veckan.

Men nu är allt bra, en kissekatt har öppnat ögonen och är antagligen ganska så livrädd just nu. Min lilla lägenhet verkar nog väldigt stor när man är en handflata stor. ^^

Jag och B pratade om människor som har det så bra även om de inte förtjänar det. Eller, det kanske de gör, men vi som har lidit så otroligt mycket förtjänar bra saker mer.
Jag är verkligen inte född med silversked i mun. Jag växte upp på landet med både mamma och pappa. De skilde sig när jag var 6 år, eller kanske 7.
Efter att jag började skolan gick allt åt helvete. Mamma pratade om att jag hade ett inre ljus som verkligen lös igenom men när jag började skolan försvann det. Mamma tror att jag fortfarande har det men jag är ganska säker på att alla människor genom åren långsamt släckt det helt.

Och sedan när väl mina ätstörningar började var det liksom för sent. Det kanske går att tända, vad vet jag, men det kommer inte bli lätt.
Alla människor som genom åren tryckt ner mig, "vänner" klasskamrater och framför allt min familj.
Det är väl det jag vill säga om det. Det som hände hemma (nej, det var inget sexuellt) har jag gömt långt långt inne och vill aldrig plocka fram.
Men alla de som skadat mig är nu framgångsrika och jag, jag ligger i sängen i sex timmar i sträck med bara ångesten som sällskap.

Jag är så rädd att bli lämnad.
Jag håller lägenheten ren i en fåfäng tro att han kanske kommer imorgon, eller på tisdag. Varje pianoton i hans musik skär i hjärtat och enda anledningen till att jag inte lägger in mig är att han lovade att han skulle komma.

Jag är bara paranoid men det är ett helvete att veta att ens telefonsamtal inte är välkomna längre. Vi som pratade i timmar, helt plötsligt har han inte några minuter över till mig.. Jag vet att han har mycket att göra men vi är ju ett. Eller vi var det i alla fall.
Jag har svikit honom, vart inlagd ett år medan han har suttit fast i den här hålan. Men jag kunde inte direkt hjälpa det.

Skulle egentligen på min systersons födelsedagskalas idag men jag har legat i fosterställning sedan klockan elva och råkade somna. Så mamma kom in och skrek på mig. Tack! Du kunde kanske fattat att allt inte var helt ok?
Men nu tog jag 4 Propavan och 3 ml Theralen så kanske jag får sova. Jag borde kanske ringa B ändå.

Ja, jag har i vart fall bara ätit lite kokta grönsaker, ett äpple och ett päron idag. Förbättring i alla fall. Nu skall jag sova bort fettet.

Han ignorerar mig bara. Jag duger fan bara när det inte är någon annan i närheten.
Jag orkar inte komma sist för den jag älskar med hela mitt hjärta. "Jag sitter och äter middag!" MEN SKIT I DIN JÄVLA MAT ELLER RING ÅTMINSTONE UPP!
Han kommer ihåg att ringa ALLA förutom mig. Kul.
Jag måste egentligen prata med honom nu för jag håller på att förlora mitt förstånd. Skall jag lägga in mig i några dagar? Bara tills han kommer hit, om han kommer hit.
Och inte fan kommer han för att hälsa på mig utan det är för att vi har fått kattungar. Fy fan!

Jag vill inte mer, begrav mig i en kista storlek XL så är det slut på eländet.
Jag vill bara gråta men jag kan inte.

Just ja. Blogga var det.
Jag gick och lade mig fyra eller fem igår, på dagen, vaknade klockan nio, åt upp en burk Keso (250g) och gick och lade mig igen.
Nu har jag ingen mat och ingen mobil. Eller jo, jag har tre Piggelin i frysen. Yeay!
Maten är ju bra, men jag hade ju egentligen lovat mig själv att börja äta. Märker dock att det finns inget som heter mätt. De i Supersize vs. Superskinny klagar på hur mätta de blir. Jag tror inte jag kan bli mätt, jag kan bara bli illamående. Jag blir så trött på det här!

Jag får hoppas jag får låna 300:- av mamma till cigg annars blir det väl att gå cold turkey på det också.

MÅSTE bara tipsa om den bästa tävlingen EVER! (Ok, jag är galen i skor)
http://www.tlcsverige.se/tavling

Nu skall jag iväg till jobbet om en timma. Blir väl en tre timmar eller något, jag har ju fortfarande sjukt ont i axeln och eftersom jag jobbar i butik är det svårt att göra speciellt mycket utan att lyfta något.
Eller jobb, jag är uppe och hälsar på och göra lite småsaker men allt involverar liksom att lyfta.

Jag har fan börjat leva på kött och Keso och min mage protesterade verkligen inatt. Jag vaknade med sådana smärtor att jag trodde jag skulle svimma. (Ja kul, bajsprat men det hör ju till.) Så jag satt på toa och hade min ögonmask på och halvsov mot handfatet.

Om allt går bra idag skall jag väga mig imorgon.

Har ingen inspiration nu men B kommer hit nästa vecka och då blir det bootcamp har han lovat. Ingen mat och massa promenader. Whii

Inte en chans att jag kommer dö av mian ätstörningar, jag kommer definitivt röka ihjäl mig innan. Började med Zyban igen (antidepp som även fungerar som sluta-röka-tablett) men jag blev helt Borderline och skällde ut B och mådde askasst så den fick jag sluta med.

Idag skall jag till min ssk. P.A.S? Ja, skriv om ni vet vad det förkortas med men personligt ansvariga sjuksköterska eftersom min PAL är bortrest.

Och när de för en gångs skull släpper fram hårdrock på nyhetsmorgon så är det Hammerfall. *SUCK*
Det finns hur många band som helst därute men nej, vi tar gitarronani och Powermetal. BLÄÄÄ

Idag har jag inte så mycket till planer när det gäller maten men jag har Keso och fläckkotletter i kylen. Jag har inte helt släppt det här LCHF-tänket. Jag har ändå gått ner 4 kilo (som jag vet om) så jag kan ju fortsätta såhär ett tag innan jag drar ner på maten.
Kattungarna verkar må bra och mamman också.
Vet inte om jag skrev det men min mobil har blivit avstängd så Tess, det är därför jag inte hört av mig.
Hoppas ni får en fin dag med massa sol. (Och ingen blåst)

Åh, jag tog 4 ml Theralen igår för att sova länge vilket innebär att jag är en Zombie idag. Försöker styra upp läget med en vaniljlatte och kaffe men det går bara sådär.

Kattungarna piper så gulligt men mamman vill bara bli klappad av mig hela tiden. Men hon har börjat vänja sig vid att jag tar i de så jag får lov att plocka upp de precis utanför kojan.
Tänk vad läskigt det måste vara att vara två dagar.

Jag hade hoppats på att få tillbaka 1000:- som en polare är skyldig men det verkar inte som att jag kommer få se de på länge så idag måste jag ta mod till mig att ringa till en kompis som redan lånat ut en massa pengar och fråga om 1000:- så jag kan betala min mobilräkning.
Det SUGER! Mat klarar jag mig ju utan men mobilen?
Anyhow, igåår gick sådär matmässigt, oxfilé (ok, den var kanske inte helt lagligt köpt men nötkött innehåller minst kcal), kokt broccolimix och jordgubbar. Just ja, viktväktar-korv också. Också 100 kcal/100 g. Perfa!

Nepp, nu skall jag ladda över bilderna på kissekatterna.

Jag blev rätt paff när jag skulle hitta ett linne i morse och hittade fem nyfödda kattungar. Har inte direkt hunnit titta på de för mamman blir så orolig men guuud vad de är små och söta!

Jag klantade mig som fan igår, jag hoppas inte B kommer ihåg speciellt mycket av samtalet för jag var allmänt BPSig.
Det värsta är att han måste få veta att kattungarna har kommit så han kan ta sig hit och hjälpa mig men hans mobil verkar vara avstängd. =(
Det var nog tur att jag tog stesolid innan jag gick och lade mig för nu rispade jag "bara". Istället för djupa, åka-och-sy-sår.
Idag skall jag gå och röntga axeln, är livrädd för att det skulle ha läkt fel eftersom jag har slarvat lite med nyckelbensstödet.

Igår gick i alla fall inte jätteilla med maten, lax och broccoli-mix.
Har inte vågat väga mig än men får väl göra det i morgon.

Jag är fast i mitt emotionella fängelse. Jag önskar jag kunde göra något men inga droger i världen kan hjälpa mig nu.
Den enda som kan hjälpa mig egentligen är så hög att det inte går att prata med honom och det skrämmer mig. Han är alltid den som gör att jag aldrig väljer att ta steget till självmord eller självskadebeteende när vi pratar i telefon men nu går den inte.

Jag har gråtit till och från i en timma nu, hoppas mina sömntabletter slår in snart annars vet jag inte vad jag kommer hitta på.
Jag är trött på att alltid komma i sista hand. Det är inte bara idag utan jämt. Den enda gången vi kan prata är när B har tråkigt, annars är det spela musik, träffa massa folk och festa medan jag sitter ensam hemma i min lägenhet, 50 mil bort och tänker för mycket.

Och det värsta av allt är att jag kan inte vända mig till någon annan. Jag har bara honom.
Men jag älskar honom villkorslöst oavsett.

Gud, jag är så bakfull. Har mått illa hela dagen! Lär inte bli någon mat idag i alla fall men det är alltid bra som kompensation för mat och alkohol från festen igår. Jag åt i alla fall inte av tårtan, den tilltalade mig inte ens.
Det enda jag har cravins på nuförtiden är RIKTIG mat! Det är ett tecken på att jag går åt rätt håll.
Har nog inte haft en hetsattack på någon vecka nu. Jag äter mitt kött och fisk och mina grönsaker. Jag vet att jag borde äta fett om jag skall vara lite mer LCHF men det går liksom inte. Jag kan äta ost ibland, där går gränsen.

Det börjar bli stökigt hemma men jag är på tok för trött för att orka städa, jag har i vart fall vart i tvättstugan så det är alltid något.

Nä, nu skall jag kolla på tråkig TV och antagligen somna.
Usch för alkohol

Sorry att jug inte uppdaterat bloggen men blogger har krånglat.
I alla fall har maten gått rätt bra, jag äter mest protein (kött och fisk) och dricker naturdiet färdiga shakes.
Jag har gått ner under 70 kilo igen i alla fall så det är alltid något.

Det suger att vara ensam här nu men jag fick reda på att en kompis skall flytta tillbaka till stan in i lägenheten bredvid mig, det skall bli skitkul i sommar!

Samtalen med B är inte lika långa nu för trummisen i hans band har kommit hem till honom nu och de skall repa och sånt. Känns jobbigt med tanke på att jag har självmordstankar varje kväll nu igen. Det är tur att jag är så rädd att hamna på sjukhuset, speciellt med tanke på att jag kan hamna på den överläkarens avdelning som jag har anmält. (Ja jag vet, språket blev lite konstigt där.)
Så jag kämpar på i min ensamhet.

Jag har vart på stan med mamma och hennes arbetskamrat idag, jag väntar bara på när vi skall ut till min syster på födelsedags-fest. Vägen ut dit blir en utskällning om vad jag har sagt som är fel. Jag orkar bara inte med det.
Mer självskade- och självmordstankar är det enda som kommer av det.

Jag var ju tvungen att ta bort min ena katt för hon gick inte ihop med sin mamma plus att hon inte var rumsren OCH någonting var väldigt konstigt. Båda katterna mådde dåligt och jag har försökt som en tok att bli av med henne men det har inte gått så hon fick avlivas.
Det positiva är att jag har fått tillbaka min katt. Mamman är det gamla GOSIGA katten hon var förr. Det är helt underbart.

Nu är min lilla kisse i katthimlen. Jag håller på att gå i tusen bitar, jag vet helt ärligt inte om jag orkar mer.
Att hon är död är bara toppen på isberget. Kronofogden, jag tog precis mina allra sista pengar och laddade på mitt busskort så jag kan åka och hälsa på jobbet imorgon, B är 50 mil bort och vi har haft en allmänt jobbig dag som jag städade mig igenom.
Har inte haft tid att tänka på mat men åt en giffel när mormor och morfar kom och fikade. Sedan hällde jag tvål på de gifflar som var kvar och slängde. (Efter att de gick alltså.)

Dessutom har jag det struligt med en kompis och jag är rädd. Det jag är mest rädd över är att det finns ingen jag kan ringa som kan hjälpa mig genom kvällen/natten.
Jag har ett helt paket tabletter som tillsammans blir väldigt dödliga och jag har ingen att ringa och fråga om jag kan sova där.

Jag måste upp till jobbet imorgon, om jag överlever kvällen.

OBS! Det här är bara tankar, jag kommer inte göra något men i tankens värld är allt tillåtet.

Jag är riktigt stolt över mig själv, jag lyckades att gå till min litium-provtagning! Trots att den var tidigt. Whii.
Och jag är verkligen lyckligt lottat, jag har världens bästa psykiater OCH sjuksköterska. Min psykiater åker på semester nu så jag skall träffa min sjuksköterska under tiden vilket känns underbart.
Jag fick en annan ssk ett tag som bokstavligt talat grävde i armen för att få blod! Efter det kämpade jag som fan för att få tillbaka den jag har nu och det gick. =)
Man är inget i den här världen utan bra kontakter och de kontakterna jag har är underbara!

Jag har vart lite dum och inte haft på mig nyckelbens-stödet för det gör så jävla ONT! Men skall ta på mig det nu i alla fall. Får ha det så länge jag orkar.

Igår fick jag världens bryt och åt en jävla massa, men bara mat faktisk. Det är lite bättre än att bara trycka i sig godis som jag brukar.
Jag har en medicin (Naltrexon) som är mot alkoholsug och som min psykiater satt in mot hetssug. Det funkar väl sådär men jag har i alla fall inte något godissug längre även om jag verkligen kan överäta.

Imorgon skall jag hälsa på på jobbet igen. Det kommer bli jättekul! Får se vad man kan göra med ett brutet nyckelben men prisa varor går ju alltid.

Var hos polisen och redogjorde vad som hände natten jag blev "misshandlad" eller snarare puttad ner för en halvmeters fall. Kändes jobbigt för jag kom inte ihåg speciellt mycket, både mediciner och ätstörningar gör att minnet är sådär.

Jag åt upp praktiskt taget hela mitt kylskåp till frukost för jag trodde det vad idag jag skulle avliva min lilla älskade kissekatt men det blir imorgon istället.

Jag har börjat känna mig så sjukt deppig på kvällarna. Antagligen för att jag är ensam, jag har ett ring på mitt finger som märkning att jag är tagen men får ändå lägga mig ensam varje kväll. Ingen som håller om mig. Sex struntar jag i, jag lever hellre hela mitt liv utan sex än utan B. Jag vill bara att han kunde ligga bredvid mig och kolla på Kvarteret Skatan eller Varan-TV tills vi somnade.
Eller att gå upp på morgonen för att se att han somnat framför ESPN-America. Och att få en kopp kaffe och samma fråga varje morgon; "Har du tagit dina mediciner?"
Omtanke och kärlek.
Att ha någon att gå på promenad med, någon som kan sporra mig att ta tag i mig själv.

Men jag ligger varje kväll och tänker att det finns nog inte en levande själ som förstår mig. Och det känns som att jag bara blir mer och mer bitter över hela mitt liv.

Så jag kan inte äta något mer idag, Keso och ärtsoppa till frukost. Seriöst?

Jag har fått en ny granne också. Tyckte det var rätt skönt att ha hela källarplanet för mig själv. De som hyr lägenheten bredvid är ägare till en restaurang och det är bara sommarjobbare som bor där.
Tankarna bara flyger runt i skallen och jag kommer inte ens ihåg vad jag egentligen skulle skriva 0m.

Jag har suttit i telefon med B hela morgonen. Jag kan fortfarande efter fyra år inte förstå att jag är så lycklig. För andra tjejer kanske han är en kändis men för mig är han bara min underbara fästman. Jag har alltid hjälpt honom i hans musik så för mig är det bara ett arbete, precis som att han har hjälpt mig på jobbet med att ta emot varor. Våra jobb är likvärdiga trots att jag "bara" jobbar i butik.
Jag skulle inte leva utan honom.

Vad som är riktigt underbart är att han stöttar mig i mitt beslut att gå ner i vikt och han erkänner att han tycker jag är finare när jag är smal. Det innebär att om han är ärlig med det nu så har han vart ärlig när han tyckt att jag är för smal.
Jag har köpt en Lidströmtröja till honom. (Hockey alltså.) Han blev jätteglad när jag berättade det.

Igår lyckades jag hålla mig till den maten jag bestämt. Jag gick aldrig upp efter att jag lagt mig och åt mer. Idag måste jag handla mat, något jag verkligen hatar! Måste gå en lång promenad också, låta fettet svettas lite. :P

Igår var en riktigt bra dag. Jag var ute på en lång och skön promenad med min älskade B i luren i två timmar. Jag fick både lite bränna och massa kärlek. Fan vad jag älskar den mannen, vi har äntligen beslutat att officiellt sätta på oss "plastringar".

Jag har försökt följa LCHF-regler men det går åt helvete. Igår försökte jag verkligen men jag föll tillbaka på fucking jävla Billys Pizza som en kompis lämnat här!
Jag hatar mig själv!

MEN, det går att ändra på. Från och med idag skall jag gå runt sjön varje morgon när jag vaknar! Jag skall gå överallt och när armen har läkt skall jag gå till affären längst bort och handla.

Så, nu skall jag kolla Skin och vi börjar redan släppa in medlemmar. Gå in på http://skinforum.blogspot.com/ och ansök idag. :)

Sitter och kollar på Hockeyn och väntar på att mina sömnisar skall slå in. Fick i alla fall 200 Alvedon utskrivet eftersom läkarna sa att jag behövde det idag.

Har bestämt mig för att skita i kcal och bara kolla kolhydrater. Allt över 10 kolhydrater går bort men det känns lite konstigt ändå, skita i mängden och äta mig mätt bara.
Skall testa i en vecka och se hur det går så i morgon kommer jag väga mig för första gången på aslänge. Vågen är läskig men jag klarar det. Är helt hundra på att den kommer visa över 70.

Annars har jag goda nyheter. Skin är igång igen och Sverige har äntligen ett säkert forum igen. ;)
Mer info kommer...

Åh, jag är sjuk trött men måste gå och handla cigg. Kanske skulle handla något att äta också, har inte ätit idag.

Jag funderar bara på om jag skall skita i mat. Det enda jag egentligen behöver är Påskmust light och cigg.

Röntgen kom fram till att jag brutit nyckelbenet så nu har jag på mig en jävla sele för att strama åt axlarna.

Jag försöker att äta något så när för jag har så ont och vill att det läker fort men jag mår fortfarande illa och äter helt fel. Typ massa kött...bara.

Jag har tur att jag har boendestöd för kan kan typ inte göra ett skit här hemma.
Diska på sin höjd.
Så nu tänkte jag woka lite grönsaker och sedan kolla på TV och hoppas att dagen kan gå lite snabbare.
Det värsta är att jag inte kan duscha så jag känner mig så jävla äcklig.

Jag trodde jag spydde på grund av bakfylla i söndags men det var antagligen smärtan.
Önskar jag fortfarande kunde spy.
Åh, jag vill träna!!!!!!

Jag kan inte blogga för tillfället för jag blev nedslagen i lördags och kan inte röra min axel så jag har bara en fungerande arm.
Mamma är lika hjälpsam som vanligt och tyckte egentligen inte att jag behövde hjälp att handla men av någon anledning så hjälpte hon mig ändå. Eller, hon körde, min åtta-åriga lillasyster hjälpte mig att handla.

Skall i alla fall till sjukhuset idag, skall gå strax. Önskar jag kunde bli av med det här jävla illamåendet som tydligen beror på smärtan.

Uff