Jag börjar gå till det extrema vad gäller verklighetsflykt. Har sovit i två dagar, sovit och hetsat. Men idag har jag vart vaken men inte ätit, lika bra att säga ÄN, man vet ju aldrig.Men idag har jag gått på det jag alltid har hatat mest, opiater!! Vet inte om jag kommer få effekt men jag måste härifrån. Världen är grym och jag vill inte vara med.
Jag känner mig så ensam, det finns ingen jag kan ringa. Visst, jag har väl vänner, men jag orkar inte dra ner hela världen med mig sorg.
Så det enda jag har kvar är ANA. Och jag skall fan se till att det funkar nu! Jag skall hålla mig till så lite mat som möjligt, det är det enda som finns kvar i mitt liv. Det och alla djävla diagnoser som kan dra åt helvete.
Har funderat på att lägga in mig, men måste prata med min psykiater först så alla mediciner stämmer.
Ärligt talat, fy fan för livet!
0 comments:
Skicka en kommentar