Take It Like A Women

It's only after we've lost everything that we are free to do anything

Jag har inte bloggat på väldigt länge och det är för att jag kämpat för min överlevnad, utan att skada mig dessutom.
Jag har inte skadat mig, jag har överlevt!

För en vecka sedan berättade A att han redan hittat någon som han skulle åka och träffa. Jag blev förkrossad. Totalt jävla förkrossad verkligen!
Men i söndags vaknade jag med insikt om att det fortfarande är jag som är viktigast i mitt liv och helt ärligt vill jag inte vara mer än vän med A, och så kommer det förbli.
Han försöker att ha mig "on the hook" lite känns det som men sålänge man ser vad han gör är det lugnt!

Och dessutom insåg jag att jag är fri och det känns så jävla skönt!
Jag har bara mig själv att ta hänsyn till. Jag kan göra vad fan jag vill hemma! Och ute!
Jag mår fett jävla bra av det!

Jag ser ner på A lite för att vara ärlig, för allt han håller på med. För allt han gjort. Ibland så ser jag ner på honom, men mest tycker jag bara synd om honom. Slav under alkoholen. Det känns nog kanske som att vara ätstörd tänker jag, förutom att alkoholen påverkar omgivningen mycket mer!

Jag kom till insikt genom bön framför allt!
För mig har nästan allt fallit på plats nu, nu skall jag bara våga ta steget och leva MITT liv!

Och om jag inte nämnt det har jag äntligen kommit under 60 och väger 59 kilo. En efterlängtad femma som jag i hemlighet vill skall bli en fyra men inte kan berätta för någon, inte ens mig själv.
Jag vill ha kontroll att kunna stanna på en vikt som ändå är relativt ok. 50-52 kilo ungefär. Men Ana tycker nog att 45 ser mycket bättre ut.