Mother

Att jag gömde mig från alla på kalaset märkte ingen.
Att jag var tvungen att ta 2 mg Iktorivil och 10 mg Stesolid för all palla, visste ingen.
Jag åt paj, i mängder.
Jag åt av den jävla tårtan.

Så när jag kom hem tog jag ett päron och spottade ut första tuggan direkt igen. Ångest över allt jag redan ätit.

Jag och mamma började bråka på vägen hem i bilen min systers pojkvän körde. Det blev min ursäkt att göra det jag velat göra länge... Skära mig.

Jag skär mig för att straffa mamma men hon tar det inte så så jag vet egentligen inte vart logiken ligger. Jag skär i min kropp för att straffa någon annan.
Det värsta är att jag skurit mig i armen, men jag orkar inte bry mig. Jag gör verkligen inte det.
Jag försökte mitt bästa att hjälpa till men mamma kan bara se det jag inte gör! Varför jag inte kan vara lika duktig som min lillasyster, varför jag aldrig kan ställa upp.
Nej, det var bara jag som tog hand om min yngsta lillasyster.
Hon hade inte ens vart säker på om jag skulle komma på kalaset men ändå förväntar hon sig att jag skall klara allt alla andra duktiga människor kan.
Hon vet att jag inte klarar mig själv hemma utan måste ha boendestöd men förväntar sig att jag skall servera drinkar bredvid min moster som kallar min pojkvän knarkare helt utan belägg.

Jag önskar att mamma kunde få leva i min kropp för en dag och se hur fan det är att konstant vara orolig över allt man äter, att ha ångest 50% av dygnet och äta åtta olika mediciner, att inte ens klara av att sova.
Eller jo, hon påstår ju att man behöver inte sömntabletter även om man inte klarar sova, för "tillslut går det ju". Efter tre dygn eller så. Säkert att hon hade klarat det.
Varför måste hon vara en sån besserwisser?
Varför måste hon vara min mamma?

Love

/Demonic