Sjukt jobbig dag. Både jag och min älskling tänkte på B och fick ett litet mental breakdown. Men det måste man få ibland, gråter man inte ut kommer det tillbaka i tiofald i smärta.
Det känns konstigt utan honom men livet går vidare på något underligt sätt.
Och man har alltid sina tvivel, gick jag vidare för tidigt, är det fel att bli ihop med hans bästa vän? Men kärleken är blind, och jag älskar min underbara pojkvän så mycket att jag skulle gå över lik för honom.
Jag är så lycklig, så fruktansvärt lycklig att det räcker för mig som övertygelse.
Popular Posts
-
Ha, under 66! Trots att jag åt en Snickers igår! Igår hade vi en myskväll, såg på film och åt jordgubbar. Det och en sån liten fruktsallad m...
-
Påväg till B's grav nu. Lyssnar på en av hans skivor, få höra hans röst, hans musik. Arvet han lämnade efter sig. Det som är substitutet...
-
Det gör så djävla ont i mig just nu. B har bett om pengar till en hyrbil så vi kan åka ut i Europa i 25års-present men istället börjar hela ... -
Det är ganska jobbigt att inse att man kommit ur ett misshandlesförhållande, för när A drack var det psykisk misshandel för ofta för att det...
-
Ångesten står mig bokstavligt talat upp i halsen. Den känns längs luftrören och mitt i bröstkorgen. Fysiskt ångest, den värsta! Jag vet inte...
-
Fan, ångest. Sitter och får i mig dagens första (och enda??) mål, Findus Kött och Grönsakssoppa, det är ju visserligen bra antar jag, men ja...
-
Nu börjar min helvetesvecka! Jag började störtgråta runt fem och ringde mamma, det hjälpte iaf! Imorgon är B's födelsedag och måndag ha...
-
Jag när illa över mig själv. Åter igen tiggde jag godis av medpatienterna och hetsade igår. Men idag skall det gå bra. Jag har mina näringsd...
-
Hm, imorgon flyttar B till Stockholm och vi blir särbos. Jag har egentligen en oerhörd ångest men låtsas inte om den, så jag sover nog istäl...
-
Efter förra inlägget grät jag i typ 6 timmar av och till, fick ut lite av att gå på MBTn även om jag tagit stesolid och ändå hade ångest. Ja...
0 comments:
Skicka en kommentar