Dumpad

Jag bytte precis från linser till glasögonen. Anledningen till det var att de var så torra från att ha gråtit i två timmar igår.

Jag vet inte men det verkar vara slut.
A hade verkligen en grym timing. Han påpekade det visserligen själv. Vi har varit på hans fars 60-årskalas i Dalarna.
Helt plötsligt på tåget hem släpper han bomben.

Vi kommer fortsätta umgås som vanligt, fast "utan känslor". Jag vet inte hur det är med honom men jag kan inte stänga av mina känslor riktigt hur som helst.

Jag tror att vad han egentligen har gjort, han har valt alkoholen, för det var nämligen det han började fråga, "Hur gör vi med det här med alkoholen nu i framtiden", och fortsatte direkt till att göra slut.
Jag tycker väl inte direkt om mig själv, men jag trodde i alla fall att jag mer värdefull än en vätska.

Jag klarar inte ens att prata med någon. Jag lever i sån självförnekelse att han inte menade det, att det egentligen inte är slut men innerst inne tror jag nog att den här gången är det antagligen allvar.

Jag självmedicinerar...

Mamma kommer på söndag tack gode gud! Beroende på hur allt är efter att jag och A har setts idag skall jag fråga om hon inte kan komma en dag tidigare.
Jag behöver verkligen min mamma just nu!



För varenda man jag någonsin älskat har lämnat mig.
Pappa
B
och A?