Crystalized Pain in Deconstruction

Allt jag tänker på är smärta, och hur jag skall uthärda den. Smärtan av hunger, smärtan av skoskav, just keep on walking, smärta när jag tränar. Smärta i själen, eller hur var det nu? Nej, ingen smärta, jag sover och tar mediciner. Och jag skall inte äta, jag vill inte äta.

Jag blir så jävla irriterad på alla som säger att jag väger lagom. Är BMI 24 komma något lagom? Nej det är gränsen till övervikt och det är fan inte lagom. Eller "har du slutat äta?" Hur skall jag svara på det. Ja, det har jag. För mat är för veka människor. Jag svälter bort min smärta och det är bara så. Är det sjukdomen som pratar har jag fått frågan. Ja, klart som fan att det är.

Varför är allt bara mat mat mat? Jag höll på att försäga mig idag, tror inte kommentaren "Nej tack jag åt i förrgår" skulle gillas av mormor och morfar.
Jag kan inte förstå varför, my life, my rules.

45 min promenad och 30 min styrka idag.
Just watch me not giving up!

Love

/Demonic

0 comments:

About

Labels

Popular Posts