Godess of Light

Ny dag, nya tag.
Jag skall till min sjuksköterska idag eftersom min läkare fortfarande är på semester.
Jag vet inte vad jag skall berätta för henne för jag är livrädd att om jag berättar om mina självmordstankar så kommer hon leta reda på en läkare som sätter LPT på min på studs och det FÅR INTE hända!
B kommer ju denna veckan.

Men nu är allt bra, en kissekatt har öppnat ögonen och är antagligen ganska så livrädd just nu. Min lilla lägenhet verkar nog väldigt stor när man är en handflata stor. ^^

Jag och B pratade om människor som har det så bra även om de inte förtjänar det. Eller, det kanske de gör, men vi som har lidit så otroligt mycket förtjänar bra saker mer.
Jag är verkligen inte född med silversked i mun. Jag växte upp på landet med både mamma och pappa. De skilde sig när jag var 6 år, eller kanske 7.
Efter att jag började skolan gick allt åt helvete. Mamma pratade om att jag hade ett inre ljus som verkligen lös igenom men när jag började skolan försvann det. Mamma tror att jag fortfarande har det men jag är ganska säker på att alla människor genom åren långsamt släckt det helt.

Och sedan när väl mina ätstörningar började var det liksom för sent. Det kanske går att tända, vad vet jag, men det kommer inte bli lätt.
Alla människor som genom åren tryckt ner mig, "vänner" klasskamrater och framför allt min familj.
Det är väl det jag vill säga om det. Det som hände hemma (nej, det var inget sexuellt) har jag gömt långt långt inne och vill aldrig plocka fram.
Men alla de som skadat mig är nu framgångsrika och jag, jag ligger i sängen i sex timmar i sträck med bara ångesten som sällskap.