Medicine Ball

Så, nu har jag fixat naglarna, skall göra min i ordning men jag är alltid rädd att naglarna inte torkar att jag brukar ta en halvtimma innan jag gör något annat.

Igår ringde min mormor och ville (mellan raderna) att jag skulle ringa min psykiater så att min moster (som har kallat B för en knarkare och inte bett om ursäkt, så vi pratar inte) kunde få en tid men henne innan sju dagar för att hennes medicin gör att hon inte kan äta. Lika bra för min moster är inte smal.
Så jag ringde min psykiater, vi har ett specialavtal typ DBT, men inte för att hjälpa min moster utan för att jag bar så jävla upprörd över att mormor ringer och försöker utnyttja det. Men min psykiater kunde lugna ner mig.
Mormor hotade till och med med att anmäla henne! Den enda läkaren och psykologen som har kunnat hjälpa mig som är bra mycket sjukare än min moster.
De verkar liksom inte fatta att min läkare har typ 500 patienter.
Sedan när jag sa till mormor att moster kan väl för fan bara sluta med medicinen så hade hon läst att det kunde man inte göra.
Jag började skrika och sa som det var, jag har haft en avtändning på fucking Iktorivil, jag tror hon klarar sluta med någon liten tablett hon uppenbarligen inte kan ha gått på så länge!
Att ens jämföra det gör mig så jävla arg. Det är inte benzo och det är inte subutex hon går på så det skall nog gå fint!

Slutet på historien är väl att jag hetsåt efteråt. Men det är bättre än att jag skär mig.. Tror jag.

B vill att jag skall slänga alla rakblad och skalpeller jag har hemma. Det tar emot men jag funderar på att göra det för hans skull.

Idag skall jag i alla fall till jobbet och hälsa på och nu när mitt nyckelben nästan inte känns mer kan jag göra mycket mer saker!